Nya hem för sällsynta växter hotas av stigande havsnivåer

Strandängarna i Sverige har länge minskat i antal. Trots att forskare kan visa att landhöjning har större effekt än man tidigare trott vid nyskapandet av ängar ser framtiden dyster ut på grund av stigande havsnivåer. Flera hotade växtarter är beroende av öppna ängar som upprätthålls av traditionellt jordbruk som gynnar biologisk mångfald.

Strandäng: Öppna betade gräsmarker som angränsar till havet, med enstaka träd och buskar.

Landhöjning: Jordskorpans höjning efter att ha blivit nedtryckt av tyngden från inlandsisen under senaste istiden.

Biologisk mångfald: Mängden arter, genetisk variation inom arter samt mångfalden av ekosystem.

Strandäng, fotografi av Sara Cousins.


Forskarna har sett att nya potentiella strandängar uppstår kontinuerligt i och med landhöjningen. Om de sköts med bete eller slåtter så växer de inte igen till skog utan finns kvar som livsmiljö till en mängd växter och djur – detta är extra viktigt eftersom den stigande havsnivån kommer att utplåna många befintliga ängar. De relativt små livsmiljöerna kan öka biologisk mångfald på större skala, då många arter som inte kan leva i andra miljöer får sina hem här.

Livsmiljö: En plats där en växt eller ett djur kan leva.

Slåtter: Skörd av gräs och örter för höproduktion.

Studien (Auffret, Cousins 2018) undersökte vad landhöjning har för roll i skapandet av strandängar. Två studieområden valdes, delar av Södermanland och Uppland, där de undersökte hur mycket land som stigit ur havet de senaste 4000 åren samt vilken växtlighet som finns vid olika strandängar idag. Bara under senaste århundradet har ett område dubbelt så stort som Lidingö uppkommit med potentiella strandängar!

Varför bör strandängar bevaras?

Flera svar finns då flera nyttor uppstår från strandängar:

  • För djuren och växternas skull. Ängarna har en större andel blommor än omkringliggande skogar och åkrar, vilket ger föda till vilda pollinatörer som bin, humlor och fjärilar. Många andra djur lever på de öppna strandängarna och utgör även föda till fåglar, som lever och häckar vid ängarna, däribland tofsvipan.

    • Tofsvipans läte.

  • För ekosystemtjänsterna ängarna ger. Jorden i ängsmarken binder kol och bidrar därför till att begränsa effekterna av fossila utsläpp. Strandängarna är också ett utrymme för turism. Omkring den här sortens öppna landskap finns sommarstugor och de är populära picknickplatser. Strandängar är en del av Sveriges vackra landskap och bidrar till populära resmål.

  • För att de utgör ett viktigt kulturarv. De vackra miljöerna med hög biologisk mångfald och sällsynta vackra blommor har många av oss barndomsminnen från. Dessa vill vi kunna dela även med kommande generationer.

    • Ekosystemtjänst: Något som naturens ekosystem ger människan som bidrar till vår livskvalitet och välfärd, till exempel ren luft eller mat.


    För att stärka biologisk mångfald har Europeiska unionen antagit Art- och Habitatdirektivet (92/43/EK) där medlemsländerna rapporterar tillståndet hos naturtyper och arter. Där beskrivs en minskad mängd livsmiljöer som ett av de främsta hoten mot växt- och djurlivet, vilket omfattar flera arter vid strandängar. Strandängar är så viktiga att de listas som ”av särskilt intresse” i direktivet. Naturvårdsverkets art- och naturbarometer (till höger) beskriver naturtypers tillstånd. Målet är att alla naturtyper ska ha ett gynnsamt tillstånd, men gräsmarker är en av de naturtyper som ligger allra sämst till.


    Ängar är en sorts gräsmark och dess tillstånd beskrivs som dåligt. Sveriges ängar har till största del blivit skogsodlingar eller åkrar. Den utarmningen av kulturlandskapet som har skett gör det svårt att föreställa sig mångfalden som en gång funnits, då det fanns en unik växt- och djursammansättning vid varje äng.

    Kulturlandskap: Alla landskap som mer eller mindre starkt omvandlats av människans aktivitet.

    Spår av istid

    För att förstå naturen omkring oss blickar vi bakåt. För 20 000 år sedan var Skandinavien och delar av norra Europa täckt av tusentals meter is och jordens medeltemperatur var 4 grader kallare. Isen var så tung att jordskorpan inunder den sjönk – allra mest i Västerbotten, där isen var som tjockast och tyngst. Sedan istidens slut, för ca 11 500 år sedan, har marken höjts. Landhöjningens hastighet var till en början hög för att sedan saktas ner. Där isen var som tyngst stiger landet fortfarande mest i Sverige, hela 9,5 mm/år i Västerbotten, medan delar av Skåne nu sjunker på grund av stigande havsnivåer. Videon (till höger, av Sveriges Geologiska Undersökningar) visar hur isen drar sig tillbaka och att marken varit så nedtryckt att dagens kuster låg under ytan. När isen försvann började växter, djur och människor invandra. Under tiden som människor levt i Sverige har landet blivit större eftersom kusterna förskjuts österut.


    När ny mark stiger ovanför vattenytan påbörjas vad forskarna kallar ekologisk succession. För att förstå hur strandängar bildas kan vi föreställa oss en grundlig successionsprocess: Till en början var det, efter istiden, vanligt med en bar jord utan växtlighet, som sedan börjar täckas av lavar och mossor. Därefter kryper gräs och örter in innan buskar, som hallon, etablerar sig. Sedan kan snabbväxande träd som björk ta plats innan andra träd tillkommer och en skog har formats. Men om successionsprocessen alltid ser ut såhär, varför har vi då inte skogar över hela landet sedan länge?

    Ekologisk succession: Förändring inom ett ekosystem som leder till att ett nytt växt- och djursamhälle uppkommer eller ersätter ett tidigare.

    Illustration från Nationalencyklopedin.

    Ett område kan sällan ta sig genom successionsprocessen utan hinder på grund av störningar som uppstår medan området utvecklas. Successionen vid ny mark längs kusten är dessutom annorlunda än den vid bar jord, då den inte börjar med en yta fri från växtlighet.

    Störning: Händelser som begränsar växterna i området från att växa, till exempel översvämningar, bränder och betande djur.Hävd är mänsklig skötsel av ängar, som bete eller slåtter, och blir även det som en sorts störning på området.



    En mark som redan är fylld av tång och andra undervattensväxter stiger.

    När marken stigit ovanför vattenytan inträder de första markväxterna.

    Därefter dyker de första ängsblommorna upp. Kustarun och strandkrypa trivs bra nära vattenbrynet. Ingen av arterna i denna bild kräver lika mycket störningar som på nästföljande bild. Här finns en risk att vass inträder och utkonkurrerar ängsarter – något som undviks genom att ha betande djur på plats.

    Om ängen hävdas av bete eller slåtter kan arterna i denna bild inträda.

    I denna bild är strandängen utan störningar. Då inträder arter som konkurrerar ut arterna på tidigare bild: buskar följt av mindre träd.

    Till sist kommer en skog utvecklas med mindre variation av växter än en strandäng.

    Landhöjning är ett resultat av istiden som idag ger nya chanser att öka andelen strandängar. Men dessa strandängar kan endast utvecklas om störningar äger rum på platsen – vilket är viktigare än någonsin med stigande havsnivåer som det kommande stora hotet.

    Ängar gynnas av störningar


    Nutida mänsklig markanvändning hotar den biologiska mångfalden eftersom intensivt jordbruk, skogsbruk och ökad urbanisering reducerar mängden livsmiljöer. Traditionell markanvändning däremot, som har blivit ovanligare idag, kan bidra till hög biologisk mångfald på många platser. Ängar som slåttrats eller betats under lång tid har bland den högsta biologiska mångfalden man kan finna i Sverige tack vare att träd och buskar inte kan ta över. Utan dessa störningar tar buskar och träd så småningom över ängsmarken och omvandlar den till skog.

    Alla ängar i landet finns tack vare hävd. Forskarna vet hur markerna hävdats de senaste århundradena tack vare gamla kartor, men hur det såg ut innan dessa fanns är svårare att veta. Skogsbränder, översvämningar och stora vilda djurs bete, som uroxe, tros ha hindrat igenväxningen innan människan.

    När människor började bruka marken uppkom nya störningar. Boskap, som får och kor, började beta på ängarna mer än vilda djur. För att dessa skulle få mat under de snötäckta månaderna krävdes hö. Gräset slogs och torkades till hö redan på järnåldern (500 år före Kristus). Långt senare blev höet från just strandängar en viktig handelsvara då de innehåller mer salt än hö från andra ängar, en rest från havsvattnet.

    Idag är störningarna vid strandängar inte lika många. I takt med jordbrukets modernisering och effektivisering så produceras det mesta av djurens foder på åkrar istället för att hö tas från ängar på traditionellt vis. Forskare beräknar stigande havsnivåers påverkan på strandängar just nu. Detta är till och med ett framtidsscenario som redan påbörjats – delar av Skåne sjunker på grund av stigande havsnivåer. Strandängar är alltså i stort behov av att skötas idag och i framtiden om vi vill behålla det värdefulla kulturarvet med en mångfald av blommor, inklusive numera sällsynta blommor, ett rikt djurliv och öppna vidder.

    Tack vare forskarnas nya beräkningar av landhöjning och dess påverkan på landskapet har dagens beslutsfattare en gyllene möjlighet att strategiskt stärka den biologiska mångfalden. Enbart landhöjning kan inte rädda djuren och växterna som lever vid strandängar – mänskliga skötsel är det som saknas i ekvationen. Det blir desto viktigare när den stigande havsnivån hotar strandängarnas existens.


    Vill du veta mer om istiden och landhöjning?

    Här finns en kortfilm gjord av Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU).

    Forskarna rekommenderar:

    Störningar, gärna via bete som även ger en effektiv fröspridning, behövs.


    Vid brist på resurser kan kommuner planera strategiskt. Att knyta ihop gräsmarkerna och se till att de är nära varandra gör att frön sprids mellan ängarna och det är troligare att växtarterna behålls.


    Långsiktig planering rekommenderas. Även om landhöjningen fortfarande pågår i studieområdet kommer havsnivån i Östersjön att höjas tillföljd av klimatförändringar. Livsmiljöer som ligger närmast vattnet, som strandängar, kommer att försvinna. Ängarna kan bevaras genom att värna om marken högre upp från strandkanten.


    Sara Cousins är professor vid Stockholms Universitet och undersöker hur biologisk mångfald påverkas av landskapsförändringar – historiskt, i nutid och i framtiden. Artikeln Land uplift creates important meadow habitat and a potential original niche for grassland species skrevs tillsammans med Alistair Auffret. Hon arbetar just nu med ett forskningsprojekt som undersöker hur framtida havsnivåhöjningar påverkar strandängar inom ett större kustområde.

    Forskningsbladet sammanställdes av Eva Gylfe, forskningskommunikatör. Vetenskapens Hus och Bolincentret för klimatforskning är samarbetspartners och kommunikationsprojektet finansieras av Hasselbladsstiftelsen. Informationen bygger på Sara Cousins och Alistair Auffrets forskningsartikel men har också utgått från följande källor:

    • Ekstam, O., Aronsson, M., Forshed, N. (1988). Ängar. Första upplagan. Stockholm: LT:s förlag.
    • Naturvårdsverket, (2019 – 11–25). Arter och naturtyper – statusrapport. [Elektronisk]. Tillgänglig här (2020-02-03).
    • Artikel 92/43/EEG. Rådets direktiv om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (Art- och Habitatdirektivet). Bryssel: Europeiska Unionens Råd.
    • Nationalencyklopedin, ekologisk succession (hämtad 2020-02-03).
    • Nationalencyklopedin, landhöjning (hämtad 2020-02-03).